12/10/2015
YRKE BÅTSMAN
År 1680 fick Karlskrona sina stadsprivilegier och samtidigt beslutades det att det skulle byggas en ny örlogsbas i Sverige. Det beslutades att bygga upp en ny organisation med båtsmän i Blekinge och Södra Möre (i Kalmar län). En stor mängd med både befintliga och blivande båtsmän från olika delar av landet flyttades, ofta blev de tvångsförflyttade för tjänstgöring på annan ort. De kom framförallt ifrån tre olika områden. Bara ett fåtal kom ifrån Blekinge. I Blekinge fanns det 4:e kompaniet som var Fridlevstad Tving och Hjortsberga. Kompanierna var ungefär
lika stora, ca 150-170 man.
I Blekinge skulle varje hemman hålla sig med en båtsman och bonden som ägde hemmanet kallades rusthållare. Gårdarna i Blekinge var ofta små, så då fick flera bönder gå samman för att hålla en båtsman. Att hålla en båtsman förde med sig kostnader och bekymmer. Rotebönderna var skyldiga att skaffa en ny båtsman om den som innehade tjänsten dog hemma eller i krig. De var också skyldiga att sköta torpet när båtsmannen inte var hemma.
Båtsmanstorpet såg ut som ett vanligt torp men var mindre, ca 24 kvm bestående av ett rum med spis, förstuga och en liten kammare. Btm torpet hade en tillhörande ladugård med plats för en eller två kor. Till torpet hörde ochså en liten jordlott att odla tex. potatis på. Ofta var torpen utspridda runt om i byns utkanter på den sämsta marken, ibland fick båtsmannen bo hos rusthållaren när bostad saknades.
När tjänstgöringen var över var det dags att åter bege sig hem till torpet och byn, där frun och barnen hade skött torpet efter bästa förmåga. För att försörja sig måste hela familjen hjälpas åt med arbetet på båtsmanstorpet.Familjen hade också skyldighet att hjälpa till på rusthållarens gård. Rusthållaren var skyldig att hjälpa till med sådant som familjen inte klarade när båtsmannen var borta.
Båtsmanskontrakt finns främst från 1800-talet och anger hur mycket båtsmannen fick i kontant lön, hur stor jordlotten skulle vara, samt hur mycket ved och spannmål han skulle ha. I Blekinge kunde hemkallet bestå av: ved, bete för en ko, 2 tunnor spannmål, 1 lass hö och halm eller åker, äng och lada. Varje år fick båtsmannen: En fodrad jacka av vadmal, en halsduk, ett par byxor, en väst, en mössa, två skjortor, ett par läderskor samt två par strumpor. Var 3e år fick han: Hängmatta, kapprock, kappsäck och täcke. Kläderna syddes av byns skräddare efter angivna mönster.
När det var dags för båtsmannen att åka till Karlskrona för att arbeta, lästes uppfordringen upp i kyrkan. Då skulle rusthållaren ta fram kistan med de saker som båtsmannen endast fick använda i tjänsten. Rusthållaren skulle skjutsa kistan och matsäcken till den bestämda mötesplatsen. Båtsmannen brukade också få åka med. Från mötesplatsen gick sedan resan med båt, hästskjuts eller till fots, vidare till tjänstgöringen Karlskrona.
Båtsmannens arbete i Karlskrona bestod av vakthållning, exercis, arbete på varvet eller tjänstgöring ombord på flottans fartyg. Under landtjänstgöringen fick de själva skaffa både bostad och mat. Arbetet ombord bestod i att betjäna kanonerna, vara "till väders" uppe i masterna och stå vid rodret. Livet ombord på fartygen var hårt. De som inte skadades eller dödades i striderna kunde råka ut för olyckor eller sjukdomar. Disciplinen ombord var
mycket sträng. Vanliga brott var rymning, stöld och fylleri. Straffet var ofta prygel.
Manskapet sov i kojer eller hängmattor. När en arbetade sov den andre. Mellan kanonerna var matbord upphängda. Menyn ombord: Morgon måndag, onsdag, lördag, smör, brännvin. tisdag, torsdag, fredag, söndag salt sill, brännvin. Middag Måndag och Torsdag surkål, havregryn, fläsk. Tisdag och Fredag ärter, havregryn, salt kött. Onsdag och Lördag ärter, havregryn, salt sill. Söndag salt kött och en pudding som de lagade av vetmjöl och smör. Afton alla dagar korngryn, smör, brännvin. Vid speciella tillfällen utdelades tobak och extra brännvin. Färskt kött och fisk kunde ges då det fanns tillgång, liksom grönsaker till soppa.
Så småning om byggdes ett logement. 1846 var Båtsmanskasernen på Stumholmen (Carlskrona) klar. Här låg båtsmännen och sov i långa rader i sina hängmattor. Kasernen är byggd med (båtkänsla invändigt). Huset sägs efterlikna livet till havs.
När båtsmannen antogs fick han ett båtsmansnamn det namnet fick han behålla tills han blev avskedad eller blev pensionär. Namnen de fick kunde vara efter platsen, ett verktyg/vapen eller efter utseende etc. Namnet följde vanligtvis med torpet. Båtsmannen skulle tjänstgöra så länge han var duglig till krigstjänst. Han kunde avskedas för oduglighet, bräcklighet eller ålderdom. Pensionen så kallad gratial utdelades till den som blivit fördärvad under tjänstgöring eller efter lång och trogen tjänst. Olika belopp utbetalades om han tjänat 30 eller 15 år. Efter 30 år kunde pensionen vara 12 rd och för det kunde han köpa 2 tunnor råg eller 15 par strumpor. Den som inte var sjuklig måste vara över 60 år för att få gratial. Den avskedade båtsmannen och hans familj måste lämna båtsmanstorpet efter avslutad tjänst, och de fick det ofta mycket svårt därefter. Hade de tur kunde de flytta in i ett annat torp på rusthållarens ägor. Avsked med legopass kunde om båtsmannen få, om han valde att bli yrkesverksam och blev tex hantverkare eller valde att anta gårdsbruk i stället. Ca 174 st av Sveriges båtsmän fick legopass i sin bästa ålder mellan 25-40 år.
Vid generalmönstringen vart 5e år skulle både utrustning och manskap mönstras. Varje båtsman och hans utrustning granskades noga. Den som inte höll måttet avskedades och en ny båtsman skrevs in i rullorna.
Av båtsmännen på Kroppasjö hette 3 st Tillka antagna 1685-1709-1721. Namnet är sannolikt en förkortning av Tillkohna då den första "Tilka" kom från Letala i Finland. 10 st hette Löngren antagna 1724-1735-1747-1781-1788-1831-1840-1841-1857-1870.
Längsta tjänstgöringen i Kroppasjö hade Anders Pärsson LÖNGREN antagen 15 Maj 1788 avsk 29 Sep 1826. 38 år som båtsman, gratial vid 56 år. Född ca 1770 avliden 18 Jan 1849.
Kortaste tjänstgöringen hade Sven Svensson Löngren ca 1 år som båtsman. 1840-1840. Född 1819-05-28. Sista båtsmannen i Kroppasjö var Karl Svensson LÖNGREN antagen 12 Apr 1870 avskedad 6 Maj 1876.Född 30 Aug 1848 avliden 11 Mar 1923.
Sista båtsmannen i Sverige var Sven August Walbom från Ramdala antagen 9 Aug 1895 avskedad 21 Aug 1932 efter 37 år som båtsman. Född 23 Dec 1876 avliden 16 Mar 1956. Benådad med svärdsmedaljen den 16/3 1926. Avsked den 21/8 1932 med svärdspension.
Ett stort tack till Karin Nilsson på Blekinge museum, för valda delar av texten som är skriven här.