17/05/2026
Är ekologiskt jordbruk framtiden – eller bara en vacker dröm?
Ekologiskt, kretsloppsanpassat och regenerativt jordbruk, det låter precis som den framtid vi säger att vi vill ha. Ett jordbruk där jorden byggs upp i stället för att utarmas. Där betesdjur håller landskapen öppna och maten produceras närmare människorna.
Ett jordbruk där djurens gödsel och näringsrika växter (tex. klöver) håller marken bördig, i stället för att ersättas av importerad konstgödsel.
Vi sympatiserar starkt med den bilden. Men vi behöver prata ärligt om vad som skulle krävas av oss som konsumenter, av politiken och av hela samhället om vi väljer den vägen.
För ett helt ekologiskt jordbruk innebär inte bara ett byte av odlingsmetoder. Det skulle krävas en total omställning av hela Sveriges livsmedelsproduktion. Ett ”kretsloppsjordbruk” kräver kretslopp på riktigt. Det kräver mycket mer vallodling och betande djur, om näringen ska återföras till åkern utan mineralgödsel. Med den nuvarande synen på djurhållning som ett ”problem för klimatet”, så kan vi inte ens komma i närheten av ett kretsloppsjordbruk.
Spannmål som utgör grunden för höns och grisars mat, skulle bli mycket dyrare. Forskningen visar att ekologiska skördar i genomsnitt ligger lägre än konventionella, ofta omkring 20–30 procent. Ekologisk odling kräver också andra växtföljder, vilket minskar den areal som kan användas till spannmålsodling. Skillnaderna varierar mellan grödor och system, men de går inte att trolla bort.
Mindre skörd per hektar betyder antingen mindre mat, mer mark i bruk – eller en annan kost.
Under 1900-talet förändrades det svenska jordbruket i grunden. Konstgödsel, kemiska växtskyddsmedel, mekanisering och växtförädling gjorde att samma hektar åker kunde producera långt mer mat än tidigare. Detta frigjorde arbetskraft, möjliggjorde urbanisering och lade grunden för det moderna välfärdssamhället. Färre bönder kunde föda fler människor. Små arbetsintensiva gårdar slogs ihop till stora effektiva enheter. Bönderna specialiserade sig, man satsade på några få grödor eller ett djurslag i stället för att odla och föda upp lite av varje.
Gradvis försvann idealet om en hög självförsörjningsgrad på mat. Det var ju billigt att importera. Den insikt om beredskap som fanns efter andra världskriget, ersattes av idén att svenska bönder framför allt skulle konkurrera på världsmarknaden.
Priset vi betalade för den här utvecklingen syns både i landskapet och i vår bristande självförsörjning. När ängar och hagmarker förlorade sin ekonomiska roll växte delar av det äldre odlingslandskapet igen, eller planterades med skog. Sverige har förlorat omkring en miljon hektar betesmarker.
Som folk behöver vi vara ärliga med hur vi vill ha det. Vill vi ha ett jordbruk som förskönar landskapet, försörjer landet med mat och bygger matjord över tid - då behöver vi också acceptera ett skydd för den egna produktionen. Ett sådant skydd stavas rejäla tullar och importregler mot livsmedel som har producerats billigt därför att andra länder har lägre miljö- och djurskyddskrav, billigare arbetskraft eller mer statliga stöd.
Vi måste sluta låtsas att svensk mat kan produceras med svenska krav, svenska löner och svenska miljöregler, men ändå konkurrera fritt med världsmarknadens billigaste livsmedel.
Jordbrukspolitik handlar aldrig bara om mat. Den handlar också om var människor bor, om landsbygden ska leva, hur självförsörjande landet ska vara. Och om vi är beredda att betala för vår trygghet - innan krisen kommer.
Frågan är alltså inte bara om ekologiskt jordbruk är framtiden. Frågan är om vi är beredda på den framtid vi säger oss vilja ha? Är konsumenterna beredda att betala mer för maten, att ändra sina vanor? Är politikerna beredda att i hög grad skydda svensk matproduktion? Är vi som samhälle mogna för en omdaning av hela jordbruket?
Ett helt ekologiskt och kretsloppsanpassat jordbruk KAN vara ett ideal att sträva mot.
Men då måste vi sluta leta fel på djuruppfödare och skapa förutsättningar så att fler vill bli bönder. Vi behöver omstrukturera för fler mindre gårdar. Vi behöver omskapa hela livsmedelssektorn, så att den inte längre underordnar sig världsmarknadspriset.
Annars är ett 100 procent ekologiskt jordbruk inte en plan - utan bara en vacker dröm.
Marina Eriksson, Ambition Sverige
Anders Hedberg, Ambition Sverige
