28/03/2026
Jonas Sjöstedt sätter fingret på C-ledaren Thand Ringqvists ömma punkt.
https://www.facebook.com/share/1CKQ9hr6fY/
Veckans krönika i Folkbladet:
När Liberalerna öppnade dörren till regeringsmedverkan för Sverigedemokraterna efter valet motiverade partiordföranden Mohamsson det med att alternativet vore en farlig vänstersväng i svensk politik. När Centerpartiet hotar med att ställa till kaos (igen) och förhindra en rödgrön regeringsbildning efter valet motiveras det med att Vänsterpartiet står för långt till vänster för ett samarbete. Det trots att V och C styr en rad kommuner ihop runt om i landet.
Senast Vänsterpartiet förhandlade landets statsbudget var mellan åren 2014 och 2018 när jag var partiordförande. Då visade vi vad vi gör när vi är med och styr Sverige. Ekonomin sköttes väl, såväl sysselsättning som tillväxt och budgetsaldo utvecklades bättre än i dag.
Ibland var förhandlingarna tuffa mellan regeringens Magdalena Andersson och Vänsterpartiets Ulla Andersson. Men Ulla bärgade fler än 80 V-märkta reformer.
Vi fick igenom investeringsstöd med hyrestak som gjorde att det byggdes fler lägenheter i Sverige. När det togs bort dök byggandet. Vi genomförde fria mediciner för äldre, fria preventivmedel för unga och billigare tandvård. Även mammografin blev avgiftsfri.
Underhållsstödet höjdes liksom flerbarnstillägget, en lättnad för många barnfamiljer. Vi fick igenom en möjlighet att ta CSN-lån för körkort och mer pengar till förlossningsvården och fria arbetskläder i hemtjänsten.
Så fortsätter uppräkningen, det var reform efter reform som gjorde Sverige mer jämlikt och välfärden starkare. Jag förstår att det inte är den politik som liberaler eller centerpartister vill se, men är det verkligen värt priset att ge regeringsmakten till ett parti med rötterna i nazismen eller kortsluta hela regeringsbildningen?
Det kan inte heller handla om utrikespolitikens fundament. I Sverige är alla partier överens om att stärka försvaret, besluten om det tar riksdagen enhälligt.
Detsamma gäller stödet till Ukraina även om vi i Vänsterpartiet kritiserat regeringen för att de tillåtit import av rysk fossilgas under brinnande krig och gjort för lite för att stoppa den ryska skuggflottan i Östersjön.
Jag är övertygad om att det handlar om något annat. De borgerliga partierna är helt emot att Sveriges miljardärer ska betala mer skatt, Vänsterpartiet vill införa en miljardärsskatt.
De vet också att Vänsterpartiet verkligen vill avskaffa den privata vinstjakten i välfärden. Här finns de verkliga motsättningarna.
De borgerliga partierna är sammanväxta med näringslivets ideologiska kampanjorganisationer som Almega och Timbro. Det är organisationer som predikar sämre trygghet för löntagare, privatiseringar och större inkomstklyftor. Det är vanligt att borgerliga politiker har egna intressen i privata välfärdsföretag.
Centerpartiets ordförande Elisabeth Thand Ringqvist är ett tydligt exempel på sammanblandningen. Hon är delägare i ett privat vårdbolag, en klart olämplig jävssituation. Hon har också anklagats för brott mot aktiebolagslagen efter att företaget Nortical, där hon var styrelseordförande, gick i konkurs.
Thand Ringqvist har utsetts till årets lobbyist och varit vd både för organisationen Företagarna och svenska riskkapitalföreningen. Just riskkapitalbolagen har varit ledande i att plundra skolor, förskolor och äldreboenden på skattepengar som var avsedda för barn och äldre.
Vinstjakten i välfärden är djupt impopulär. Vänsterpartiet är tydligt med att vinstjakten måste bort.
Det är där skon klämmer.
