29/09/2024
Känslosamt höstfarväl och uppbyggligt teamwork, så vill jag sammanfatta helgen.
Vi samlades för dugnad. Kompisar som tillsammans gör saker vi inte kan eller lyckas få till själva här på gården. Vi hade en diger lista av gamla surdegar och nödvändigheter. Vi slet och skrattade och åt. Domnade av i soffan.
Det var en sak som var viktigare, jobbigare och mer befriande än det andra. Vi skulle slakta alla fåren. Vi kommer inte ha får nu på ett tag. Ett moget beslut framdrivet av att livet förändras och att det viktigaste är att göra lustfyllda saker. På slutet har djuren krävt för mycket. Inte för att de ökat i krav, men för att det andra tagit mer plats. Tonåringar. Två gårdar med en och en halv timmes restid i mellan. Framväxten av insikten att vi inte kan hantera det system jag byggt upp och hållit flytande, när vi inte kan och vill spendera all tid här på gården. Vi är två vuxna och fem barn och vi är alla huvudpersoner i våra liv. Allt har sin tid, och sitt slut, och nu är tiden inne att inte centrera tillvaron kring ett självförsörjande system med får i centrum.
Vi slaktade åtta djur på raken. Eller Olle Möllervärn egentligen. Som gammal slaktare gjorde han det galant. Jag understödde. Och var splittrad.
Vi hade en massa ogjorda vindskivor. Och en ogjord imkanal där kommunens startbesked höll på att gå ut. Vi hade en hönsgård som på ett ställe raseras varje år av snön från takraset. Erik Byström och Linnéa Gunbrittsdotter löste allt på löpande band! Att Erik är byggnadsvårdssnickare och Linnéa är bäst i världen var inte till nån nackdel.
Jag körde flera vändor till åvc, eldade ris, lagade mat med Linnéa och bjöd på persikor. Idag styckade Olle och jag s*x lamm. De vuxna får hänga några dagar till.
Nu har vi inga får. Inga flapprande vinddukar i takliven. Ingen kommande hönsgårdskatastrof. Inget ris och inget skräp (nåja…). Nu har vi mer i ordning, mer frihet, mer tillfredsställelse och mer ordning, sa jag det? Och kött till hela vintern! Tjoho!
