09/12/2025
https://www.facebook.com/share/p/1CuRfrkPAG/?mibextid=wwXIfr
Klimatpolitiken handlar om system, inte skuld.
För några veckor sedan avfärdade Romina Pourmokhtari en DN-krönikör och menade att hon hade svårt att ta hans kritik av hennes arbete som klimat- och miljöminister på allvar, eftersom att han själv flyger och äter chark. Jag vet att mycket redan har sagts om det här uttalandet, så jag tänker inte stanna så länge vid just det. Däremot vill jag ta tillfället i akt att prata lite om det individfokus som klimatdebatten ofta fastnar i. För jag tror att när klimatpolitiken reduceras till en moralfråga om att “du borde göra mer”, då missar vi kärnan: att klimatkrisen framför allt är en systemfråga.
För oss är bra klimatpolitik något som bjuder in människor att delta utifrån sina förutsättningar. Ingen ska känna att Miljöpartiet ser ner på människor som inte gör allt ”perfekt”. Ingen av oss lever helt perfekt, och det är inte heller det som är målet.
Och missförstå mig rätt. Självklart är det både bra och viktigt att vi som individer försöker leva mer hållbart i den mån det går. Men det ansvar den enskilda människan kan ta kommer aldrig att ersätta det ansvar som politiken, företagen och beslutsfattare måste ta. Klimatarbetets verkliga styrka kommer alltid från strukturella förändringar, inte från individens jakt på perfektion. Att lägga ansvaret på enskilda människor riskerar inte bara att skapa skuld och frustration, utan leder också bort från de förändringar som kan göra störst skillnad.
Det betyder inte att våra egna val är oviktiga. Men det får aldrig någonsin bli en ursäkt, eller något att dribbla bort korten med, när makten abdikerar.
