09/01/2026
Hej! Det är Jan Eliasson som skriver här i dag. Den senaste tidens händelser har fått mig att åter fundera över folkrätten och varför den är så avgörande.
Folkrätten föddes inte ur teorier eller välmenande ambitioner, utan ur ruinerna av mänskliga katastrofer. Efter två världskrig, Förintelsen och ofattbart lidande insåg världen att makt utan regler leder till barbari. Därför skapades FN-stadgan, Genèvekonventionerna, Mänskliga rättighetsförklaringen 1948 och den internationella rättsordning som än i dag utgör grunden för fred och säkerhet.
I grunden är folkrätten enkel: stater är jämlika, gränser ska respekteras, våld får endast användas i självförsvar och människor ska skyddas, även i krig. Den är ett försök att göra världen mindre brutal, mer förutsägbar och mer mänsklig. För länder som Sverige är detta ingen abstrakt idé. Det är en livlina. Vi har aldrig varit skyddade av rå styrka, utan av samarbete, rättsregler och förtroende mellan stater. När folkrätten respekteras kan även små länder värna sin självständighet och sin demokrati.
Men i dag ser vi hur denna ordning krackelerar. Stormakter agerar allt oftare som om världen vore indelad i intressesfärer, där den starkes vilja går före gemensamma regler. Rysslands invasionskrig mot Ukraina är det tydligaste exemplet, men inte det enda. USA:s ingripande i Venezuela, de fräcka anspråken på Grönland och Kinas krav på Taiwan visar hur snabbt principen om territoriell integritet kan urholkas när maktpolitiken tar över. När stater sätter sina egna intressen framför de regler de själva varit med och skapat riskerar världen att glida mot något som liknar djungelns lag. Det är en farlig utveckling för hela det internationella systemet. I en värld där regler ersätts av makt är det alltid små, öppna demokratier som har mest att förlora.
Att stå upp för folkrätten är därför inte naivt. Det är nödvändigt. För freden. För rättvisan. Och för Sveriges framtid.
Vi bör komma ihåg Olof Palmes ord: ”Respekten för folkrätten är vår första försvarslinje.”
/Jan Eliasson
Socialdemokrat
Tidigare vice generalsekreterare i FN och utrikesminister
Foto: Claudio Bresciani/TT