Arkeologi Hjärup Västerstad

28/06/2017

Igår blev vi påminda om våra fyrfota vänners roll i järnålderns familjeliv. Vi hittade nämligen en gravlagd hund, omsorgsfullt nedlagd och tillsynes rofyllt ihopkrupen. Ovan skelettet hade man samlat ett antal större stenar för att markera gravläggningen, innan gropen till sist fyllts igen. Antagligen har saknaden efter människans bästa vän varit densamma för 1000-1500 år sedan som idag och vi är nog många som kan relatera till det känslosamma i att säga farväl till en trogen vän och livskamrat.

På samma tema avslutar vi idag fältarbetet och säger adjö till platsen. Nu väntar en spännande tid av analysarbete och resultatsbearbetning som om ca 12 månader ska mynna ut i en rapport som omfattar allt som vi har hittat på platsen. Vi kommer fortsatt att posta nyheter i vår facebookgrupp efterhand som nya rön ser dagens ljus, så häng kvar!

22/06/2017

Tidigare har vi inte hittat särskilt många spår av hantverk på platsen, men igår hittade vi faktiskt undersökningens två första sländtrissor i två olika gropar. Sländtrissor har använts för att tvinna garnfibrer till trådar som sedan använts för sömnad och vävning. Funktionen har varit att ge tyngd och kraft åt den rotation som krävs för att tvinna. Genom sländtrissan har det löpt en pinne som man fäst tråden/garnet i, genom att sedan hålla i trådens ände och sätta trissan i rotation har fibrerna i materialet tvinnats samman till en slitstark tråd. Sländtrissorna förekommer i en lång rad olika utföranden vad gäller ornamentik och material. Vanligen är de framställda i bränd lera, men även ben, täljsten och sandsten förekommer.

21/06/2017

Igår var sista dagen som vi hade hjälp av en grävmaskin för att undersöka ytstora och voluminösa anläggningar såsom gropar och gropsystem. Intill det vendel- /vikingatida gårdsläget i sydost, med det 46 m långa huset (se översiktsplan), undersökte vi igår en brunn som bland annat visade sig innehålla en fin vikingatida benkam. Kammen är mer än1000 år gammal och förhållandevis välbevarad, med tanke på åldern. Sannolikt har den hamnat i brunnen i samband med att vattnet blivit otjänligt och man beslutat sig för att istället använda den för att slänga sitt hushållsavfall i. Kammen hade troligen även den blivit obrukbar, med alltför många avbrutna tänder, varför den fick följa med måltidsrester, trasiga keramikkärl och annat avfall ned i brunnen.

I våra trakter började kammen för övrigt att användas som en del av den personliga utrustningen redan under romersk järnåder (0 – 400 e.Kr.). Allt sedan dess har de framställts i en lång rad olika typer och utföranden. Utefter erfarenheter och resultat från tidigare undersökningar finns en väl etablerad så kallad typologi utarbetad, baserad på fyndomständigheter och korsdateringar med hjälp av andra fynd och 14C-analyser. Därför vet vi ofta utifrån en kams specifika karaktärsdrag och konstruktion, på något hundra år när, under vilken tidsperiod som den framställts. Av den anledningen är kammarna viktiga fynd för oss!

19/06/2017

Se morgonens inslag om undersökningen i Hjärup i Svt nyheter Skåne:
https://www.svtplay.se/klipp/14142312/guldskatt-i-hjarup-overraskar-arkeologerna

Se dina favoritprogram när du vill i SVT Play - fri television på nätet.

16/06/2017

Den här veckan jobbar vi mycket med att undersöka de brunnar som försett boplatsen med färskvatten. Vi har i tidigare post från 15/5 berättat om betydelsen av brunnarna för att kartlägga landskapets karaktär under olika tidsperioder, i förhållande till människans markutnyttjande. Genom analys av fröer, sädeskorn och pollen kan vi exempelvis få en bild av graden av uppodling och landskapets öppenhet, i alla fall under den tidsperiod som respektive brunn varit i bruk.

Men, undersökningen av brunnarna kan också ge oss information om andra förhållanden. När vattnet till slt blivit otjänligt och brunnarna tjänat ut sin roll så har de ofta använts som soptippar, det vill säga att man slängt allt sitt hushållsavfall i brunnen istället för att gräva ned det i marken. Samtidigt har säkerligen brunnskonstruktionen successivt förfallit ¬– ett fynd av en tillspetsad käpp (se bild) kan exempelvis vara en del av ett flätverk som hållit brunnens sidor på plats.

En stor del av hushållsavfallet bestod av restprodukter från konsumtion av kött och fisk, huvudsakligen ben, men säkert även delar av djurens innanmäte. När sådana sopor bryts ned uppstår en stark odör och de kan givetvis även locka till sig ovälkomna rovdjur. Av den anledningen var det viktigt att göra sig av med soporna under jord.

Vår animalosteolog (benexpert specialiserad på djurben) Ola Magnell ska analysera benmaterialet och kommer att sammanställa hur konsumtionsmönstret sett ut på platsen, det vill säga vilka arter (får/get, svin, nöt, fågel, fisk osv) man ätit och om det finns några specifika slaktmönster, till exempel att man slaktat ut nötkreatur i en viss ålder. Han kan också identifiera om hela kroppar konsumerats på platsen, eller om vissa delar av skeletten saknas. Om det skulle vara ett genomgående mönster, så kan det tyda på att man exporterat vissa delar. Från andra platser i närområdet finns nämligen exempel på att de bästa köttstyckena inte finns representerade på platsen och att dessa kan ha exporterats till centralplatsen i Uppåkra. Kanske kan vi finna ett liknande mönster även här?

När det gäller benmaterialet har vi för övrigt även hittat en avfallsgrop med flera nedgrävda torskhuvuden av storformat (se bilder). Utifrån typiska särdrag hos dessa torskhuvuden har Ola Magnell kunnat beräkna vikt och kroppslängd på den största av dem, resulterande i 27 kg och 144 cm! Torskar av dessa dimensioner fångades troligen inte med nät, utan har istället fiskats med krok ute på djupt vatten. Fyndet är speciellt eftersom det rör sig om flera riktigt stora torskar som lagts ned i samma grop, men det berättar samtidigt något om kontaktnät och att man även utnyttjade havet som resurs i sitt näringsfång.

13/06/2017

Idag har vi med hjälp av grävmaskin grävt en så kallad transekt igenom ett av våra stora gropsystem. Från tidigare undersökningar vet vi att liknande system ofta anlagts under förromersk (500 – år 0), ibland mot övergången till romersk järnålder (0 – 400 e.Kr.). Syftet har varit att utvinna lera som huvudsakligen använts för att klina väggarna i nyuppförda hus. Väggarna var konstruerade av ett flätverk av vidjor som sedan klinades med lera som blandats med vatten för att få rätt konsistens. Sedan fick leran torka i solen, möjligen med kontrollerad uppfuktning för att undvika för snabb torkprocess med sprickbildning som följd. I gropsystemet har vi idag hittat fyndmaterial som deponerats i samband med att den öppna gropen fyllts igen – det rör sig huvudsakligen av hushållsavfall i form av djurben och skärvor av keramikkärl. Keramiken är av en typ som stämmer väl överens med den förmodade dateringen av systemet, det vill säga i förromersk/romersk järnålder. Bland annat hittade vi en osedvanligt grov mynningsbit med en fasetterad kant (se bild). Denna fasettering har säkerligen gjorts i syfte att efterlikna de sällsynta och eftertraktade metallkärlen som förekom för tiden, men som var få förunnade.

12/06/2017

Den senaste tiden har vi haft besök av elever från Uppåkraskolans och Hjärupskolans 4:e årskurs (och några från 4/5). Maria Jiborn från Trelleborgs museum och Sofia Winge från Uppåkra Arkeologiskt Center visade eleverna de arbetsmoment som ingår i arkeologens dagliga arbete. Bland annat fick eleverna prova på hur det är att arbeta som arkeolog och undersökte gropsystem och kulturlager. Bland mycket annat hittades benfragment, flintavslag, keramikbitar och bränd lera. Till mångas förtjusning förevisades också skelettgravarna på höjdryggen, i samband med att vår osteolog Caroline Ahlström Arcini var ute i fält för att dokumentera dem. Vem vet – kanske hade vi den äran att stifta bekantskap med någon eller några blivande arkeologer!

09/06/2017

Stort tack till alla som kom på den öppna visningen igår kväll! Sammanlagt blev vi ca 80 personer som trotsade väder och vind - hoppas att ni alla tyckte att det var spännande!

07/06/2017

Glöm inte bort morgondagens visning (se nedan). Tänk på att det har regnat mycket och att det kommer att vara lerigt under rundturen - stövlar eller kängor kan rekommenderas, samt ev regnjacka/paraply. Väl mött!
______________________________
Visning av den pågående arkeologiska undersökningen i Hjärup sker torsdagen 8:e juni klockan 18.00. Visningen är öppen för alla och det är fri entré. Visningen genomförs till del inomhus, men huvudsakligen genom en vandring över undersökningsområdet. Ha därför gärna oömma skodon och kläder efter väder. Visningen beräknas ta ca 1,5 timme. Mötesplatsen är sydställningars gamla etablering på Ynglingavägen i Hjärup (det första inhägnade området på Ynglingavägen om man kommer nerifrån Lommavägen). Välkomna!

02/06/2017

Stora hus!
Det är inte första gången vi finner stora järnåldershus i Hjärup med omgivningar och nu kan vi addera ytterligare några mycket speciella byggnader till listan! Dessa ligger på ett av krönlägena inom den höjdrygg som löper genom undersökningsområdet. Det rör sig om två hus som ligger omlott, på så vis att vi kan utgå från att det ena har avlöst det andra.
Vi har valt att presentera husen på ett lodfoto taget med drönare från fyrtio meters höjd. På detta foto har vi lagt in de lämningar som hör till respektive hus, uppdelat i två bilder.
Det äldsta huset är 37 meter långt och utgörs endast av de stolphål som ingått i husets takbärande konstruktion; i dessa hål har man ställt ner kraftiga stolpar parvis.
Det yngre, bättre bevarade huset är cirka 45 meter långt och består också av väggrester, i form av rännor och stolphål. Huset har en konvex form: det är cirka fem meter brett i gavlarna och nio meter brett vid husets mitt, totalt 346 kvadratmeter stort. I husets mitt finns en stor härdgrop och ytterligare en grop vars funktion vi ännu inte har klarlagt (markerade med rött). Vi kan också se lämningar efter två ingångar (markerade med pilar).
Tyvärr har man tagit grus på platsen i modern tid, vilket gör att några av stolphålen i husets centrala del har förstörts.
Husen dateras preliminärt till folkvandringstid (400-550 e Kr) och utgör huvudbyggnaderna på en storgård. Kommande dagar ska vi undersöka de många mindre hus som hör till denna gård som vi hoppas kunna visa upp i sin helhet för allmänheten torsdagen 8 juni, kl 18.00. Väl mött på storgården!

01/06/2017

Idag har vår osteolog (benexpert) Caroline Ahlström Arcini arbetat med att preparera fram det benmaterial som framkommit i de skelettgravar som identifierats uppe på höjdläget. Tidigare i veckan hittade vi en fin flintdolk från bondestenålder, cirka 4000 år gammal, i samma miljö. Idag rensade Caroline fram ett kranium av en individ som troligen gravlagts vid samma tid. Vi tror att vi har en samling av 4 – 5 skelettgravar som ligger förhållandevis samlade, men det kan inte uteslutas att vi kommer att kunna identifiera ännu fler längre österut längs höjdryggen. Hur som helst kan vi nu börja tala om ett gravfält och framöver hoppas vi kunna avgöra huruvida det nyttjats även under andra tidsperioder än under den sena bondestenåldern, s k senneolitikum, för cirka 4000 år sedan.

30/05/2017

Arbetet fortskrider i området kring den förmodade dösen (stenkammargraven) på höjdryggens topp. Igår hittade vi exempelvis en fin senneolitisk flintdolk som lagts ned i samband med en gravläggning för cirka 4000 år sedan.