30/01/2017
Ok, du vill “nå ut”. Men med vad och till vem? De där som står utanför PK-media, de som mer eller mindre omsorgsfullt byggt sina filterbubblor och bara vill få sina instinkter bekräftade, de som vill ha enkla, tydliga och självklara svar. De som vill få utlopp och bekräftelse. De som saknar framtid och förnekar framtid, som kräver dåtid, det där som var självklart förr och som de tycker borde vara för evigt. Du vill nå dem, för att mobilisera dem. Du vill nå dem, för att bygga och samla - en /massa/. Du vill ha dem, materialet. “Klassen.” Du vill ha dem för förändring, för det går ju inte komma undan; förändring kräver massa och momentum. Du vill ha dem, för dina planer och förhoppningar. Kraften som krävs för att tvinga Världen i din riktning.
Så du vill nå ut. Men för vad? För att besegra fienden, den ideologiska politiska opponenten. För att ta deras plats. Men för vad? Egentligen, under allting, bortom skitsnacket, för vad? Vad är det du ska ha massan till, mobiliseringen, makten? Du tänker kanske massan som ren energi och att du, de härskande, de ledande, konspiratörerna, kommer att forma resultatet. Du tänker kanske att det kommer av sig självt, som från deras inre, från massans substans. Du tänker kanske att det är ett senare problem.
Du misstar dig. Jag svär. Och jag är rädd att vi inte längre förstår varandra, men det kanske vi aldrig gjorde. Men jag ber dig ändå, tänk om. Det här är inte rätt tid. Massan går inte att ta över, den går inte att rikta. Spelet är riggat. Det är deras tid nu. Vi måste dra oss undan, inte delta i deras falska gemenskap, oavsett om den är "PK" eller något föreställt "alternativ". Något verkligen genuint kan bara uppstå utanför allt det där. Det vet du egentligen, eller hur? Jag önskar du var med oss utanför.
Och nu? Vad bör göras då? Ty dig till dina vänner. Känn dina vänner, fördjupa banden och förstärk dem. Det är dina livslinor. I all förvilling och rörelse gäller det att hålla fast vid kompasset. Att inte dras med i flödena, inte förföras av bilderna. Avstå, avvakta. Underskatta inte betydelsen av att stanna upp, gå åt sidan och tänka efter, reflektera en gång, två gånger, över själva rörelsen, vart tendensen drar, vad som blir nästa steg. Tänk nästa steg, tänk en dag till för att stå upp, och vakna till en dag till. Bara när vi har den tryggheten och stillheten kan vi bygga ett annat rum, ett annat samtal, börja staka ut en annan riktning. Inte ensamma och /avskilda/ från "klassen"; /bortvända/ från /massan/, och rörandes bland människorna, på marken, i de små mötena, ansikte till ansikte. Det är ett annat "nå ut".
