Historien
Storforsen hade länge varit ett problem för de som bodde uppströms Indalsälven. Timret som flottades bröts sönder i fallet, laxen hindrades från att vandra längre upp i älven och det fanns en dröm om att skapa en vattenled ända från Östersjön upp till Storsjön. Efter många år av utredningar, påbörjade och avslutade försök att gräva en kanal förbi fallet, tröttnade bönderna uppströms fall
et och tog saken i egna händer. De bildade ett bolag och anställde en arbetsledare, Magnus Huss, för att gräva kanalen. Vad bolaget saknade i ingenjörskunskap och geologisk kompetens kompenserade de med handlingskraft. Natten 6 juni 1796 bröt det påbörjade kanalbygget genom en sandås och på ett par timmar tömdes den 20 km stora Ragundasjön och Storforsen blev Döda fallet. Den flodvåg som sköljde ned i Indalsälvens dalgång rev med sig hus, båtar, träd, kvarnar, sågar, bryggor och fiskeanläggningar. Den största katastrofen i modern tid i Sverige var ett faktum. De rättsprocesser som sedan följde saknar motstycke i vårt land. Först efter 200 år kunde ärendet avslutas.

Den tidiga industrialiseringen
Historien om Döda fallet är mer än historien om
en katastrof. Döda fallet representerar mötet mellan människa och natur och 1700-talets framstegsop- timism då man för första gången i Norden ser en uttalad övertygelse och tro på människans förmåga att tämja naturen med ny teknik och vetenskap för att maximera välstånd och utveckling. Som exempel på den tidsanda som förebådar industrialismens stora genombrott är Döda fallet unikt i Sverige. Döda fallet ger oss inte bara kunskap om den tidens ideologi utan även insikt om industrialiseringens konsekvenser idag. Geologi
Ragundasjön bildades för drygt 7 000 år sedan genom att landhöjningen höjde bergtröskeln vid Döda fallet så mycket att sjön avsnördes från Ragundafjorden som då var en del av Östersjön. Sjöns utlopp gick vid denna bergtröskel, och här bildades ett vattenfall som blev allt större allt efter- som landhöjningen fortskred. Under de 7 000 år som vattenfallet, Storforsen, existerade bildade det den kilometerlånga kanjon eller klippränna som nu utgör Döda fallet genom att forsen succesivt erodera- de sig bakåt genom urberget. Döda fallets kanjon är i dag en unik geologisk bildning där man kan se och studera landhöjningen och ett vattenfalls bildande efter inlandsisen där vattnets förmåga att erodera ned urberg skapat en djup klippränna. Geopark Indalsälven
Området längs Indalsälven i Ragunda kommun utsågs i januari 2022 till nationell Geopark. Döda fallet är Geoparkens besökscentrum där du hittar information om de olika besöksmålen. Vad är en Geopark?
”En geopark är ett område där man vill skapa hållbar regional tillväxt genom att samordna och koordinera geologiska besöksmål, arbeta med naturvårdsfrågor som rör de geologiska besöksplatserna, stödja forskning och utbildning och sprida kunskap om geologi till allmänheten.”
/ Sveriges Geologiska Undersökning, SGU
I Geoparken finns över 30 geologiska besöksmål varav en handfull finns i Döda fallet. Det mest framträdande är den torrlagda älvfåran, där brusade Storforsen fram innan Ragundasjön försvann 1796. Genom att stora delar av området är torrlagt och exponerat ser du här effekterna av det strömmande vattnets kraft, den mest nedbrytande processen i världen. På älvbottnen finns små och stora jättegrytor. De bildades genom att strömmande vatten urholkade gropar i bergunderlaget, förmodligen i samband med en eller flera istider. Små stenar, grus och sand snurrade med i vattenvirvlarna under en längre tid och svarvade ut hålen i berget. Läs mer på geoparkindalsälven.se. Vetenskap
Under slutet av 1800-talet utvecklade professorn i geologi vid Stockholms universitet, Gerhard De Geer, en metod att mäta och jämföra de årsvisa sedimentlager som bildas på sjöbottnar. Tanken var att skapa en lervarskronologi för att datera landskapets framväxt ända tillbaka till inlandsisens avsmältning. I början på 1900-talet insåg han att den tömda Ragundasjön var den plats han behövde för att lyckas med sitt arbete. Här fanns de mäktiga sedimentlager han behövde lätt åtkomliga. Efter många års arbete lyckades han till slt datera den senaste istidens slut. De Geer är internationellt erkänd som en av
det tidiga 1900-talets största geologer och skaparen av lervarvskronologin, internationellt benämnt som varve chronology. Ragundasjön är en nyckellokal för förståelsen av hans pionjärarbete. History
Storforsen (the large rapids) had long been a problem for the people living further up the Indalsälven river. The logs that were floated along the river would be destroyed in the waterfall, the wild salmon wasn’t able to swim up river, and there was a desire to build a waterway all the way from the Baltic Sea to Lake Storsjön inland. After many years of investigations, and of started and stopped attempts at building a canal to bypass the falls, the local farmers upriver of the waterfall took things into their own hands. They set up a company and employed a work manager, Magnus Huss, with the intention of building the canal. What the company lacked in engineering knowledge and geological competence they made up for in energy and action. On the night of 6th June 1796, with the canal building in progress, the canal broke through a sandbank, and the entire 20 km2 Lake Ragunda was emptied in just a couple of hours. Storforsen suddenly became the Dead Falls. The resulting
flood of water that washed down the valley wiped out houses, boats, trees, sawmills, piers and fishing facilities. The largest disaster in modern time Sweden was a reality. The subsequent legal proceedings were unprecedented for Sweden, and it wasn’t until 200 years later that the case could be closed. Early industrialisation
The story of the Dead Falls is more than a story about a disaster. The Dead Falls represents the meeting of humans and nature in the 1700’s, a time of optimism about industrial development. It was the time when Scandinavia first believed in and declared man’s ability to tame nature with new technologies and science to maximise prosperity and progress. The Dead Falls is unique in its depiction of Sweden at that time with the heralding of the major breakthrough of industrialism. The Dead Falls both teaches us about the ideology of that era as well as serves as a reminder about the consequences of industrialisation today. Geology
Lake Ragunda was created over 7000 years ago as land uplift raised the mountain level at the Dead Falls so much that the lake was cut off from Ragun- da Fjord, which was part of the Baltic Sea at the time. The lake’s outlet was situated at this mountain threshold, which created a waterfall that became larger and larger as the elevation of the land increa- sed. During the 7000 years of Storforsen waterfall’s existence, it formed the kilometre-long canyon, which now constitutes the Dead Falls, as the rapids gradually eroded the bedrock backwards. Today the Dead Falls canyon is a unique geological formation where you can see and study land uplift; learn how waterfalls were created as the ice receded at the end of the ice age; and see how the power of water can erode bedrock to create a deep canyon. Geopark Indalsälven
The Dead fall is the center of the Geopark Indalsälven and here you can learn more about all the geological sites in Ragunda municipality. Since it got designated in 2022 by SGU (Geological Survey of Sweden) the Geopark Indalsälven is the second geopark in Sweden. "A geopark is a place where the landscape with its outstanding geological heritage is used to support sustainable development, through conservation, education, interpretation, and nature-based tourism."
/Geological Survey of Sweden, SGU
More than 30 geological sites are prepared all around the park. A handful of sites are available at the Dead fall with the most prominent being the riverbed where Storforsen surged before Ragundasjön was drained in 1796. Since a large part of the area around the Dead fall is exposed, you can see the impact that the flowing water has had on the landscape. On the riverbed there are giant pots that were formed by the water over a long period of time. Pebbles, stones, and sand that spun around water swirls formed the giant pots in the rocks. The geopark goal is to create interest in geology and bring more visitors to the area. When visiting these places, you can learn more about the earth’s history and why the land looks the way it does today. Read more at geoparkindalsälven.se. Science
During the end of the 1800’s,Gerhard De Greer, a professor in geology at Stockholm University, develo- ped a method for measuring and comparing the years and years of sediment layers formed at the bottom
of lakes. The idea was to create a varve chronology for dating the emergence of the landscape all the way back to the end of the ice age. In the early 1900s, he realised that the empty Lake Ragunda was the very place he needed to succeed in his work. The mighty layers of sediment he studied were easy to reach here and after many years of work he finally succeeded in dating the end of the last ice age. De Geer is inter- nationally recognised as one of the early 1900’s most important geologists and the creator of what is now internationally known as varve chronology. Lake Ragunda is a key location for the understanding of his pioneering work
