13/07/2020
Slussen Tisken-Runn har faktiskt anor sedan mitten av 1600-talet!
Den har en oväntat lång byggnadshistoria. Arkivarie Einar Liljeroth
har lämnat följande uppgifter om dess historia :
Landshövding Peter Kruse hade år 1634 överenskommit med
byggmästarna och givit dem handpenningen för att bygga en sluss
uti "Noors-ån", som fö renar sjöarna Tisken och Runn för att lätta
transporten till Kopparberget, men bergsmännen skulle bestå kostnaden (se Styffe s 66). I mitten av 1600-talet fanns ett vedkompani,
som lät transportera ved från sträckan Domnarvet-Torsång på
skutor över Runn till Falun och till kopparhyttorna i sjöns närhet.
Vedkompaniets flottkarlar flottade också virke genom Lillälven vid
Torsång, över Runn och genom "Wedeslutsen" vid Slussen i Falun
in i Tisken och fram till Daglöstäkten. Är 1664 tillkännagav Falu
stads borgmästare och råd att "dee på sin och Stadssens sijda woro
sinnade at oprena den lille Siön Tijschen, emedan Skuthorne (när
det var litet vatten) endast "medh beswär framkomma kunde". Sam1 Nära Eskilstuna.
555
Bild 17.
Falun 1701 ur Erik Dahlberghs "Suecia Antiqua et Hodierna" .
ma år överlades angående medel till ränsning och förbyggnad och
omnämnes, att det var beviljat att "Tischen skulle reengöras och
påhlas".
Är 1685 överlades om slussbyggnad, alternativt Tisken eller Torsång. Fyra år senare ägde nya överläggningar rum. Till förebyggande
av det besvär, som Tiskens grundhet förorsakade kopparskutorna
hade länge planer varit å bane "inrättande av en sluss" vid Norsån.
Från år 1690 finns en karta över "Flottningsstälet och Wedeslutsen
widh Gl. Kopparb. grufvan" i Kommerskollegii kartarkiv.
I Erik Dahlberghs "Suecia Antiqua et Hodierna" finns en bild av
Falun med omgivningar och man ser ett flertal skutor på sjön.
Under 1700-talet är det ganska tyst beträffande sjöfarten, endast
några olyckor då och då med sjunkna kopparskutor och kopparforor (till följd av svaga isar) omtalas. 1793 hade en kopparskuta med 169 skeppunds (=ca 25 ton) last svårighet att komma ut på sjön
Tisken från Kopparvågen vid Falu å. Detta föranledde måhända
den år 1796 påbörjade "bohlvärcks- och slussbyggnaden" i Norsån
mellan Tisken och Runn och som 1808 var slutförd. Enligt uppgift
var det ingen riktig sluss utan blott en enkel fördämning. Timmer
till den vid Tiskens västra strand belägna Tisksågen togs då vid inträdande högvatten genom den gamla genomfartsleden ett stenkast från
den nuvarande slussen. Malmen forslades på den tiden från Kopparvågen ned till Kopparbrinken nedom fallen och lastades där fö r vidare befordran till Avesta.
År 1852 påbörjades "Nya slussbyggnaden", som slutfördes 1856.
Nu kunde båtarna gå ända upp i Faluån. 1866 insattes tvenne nva
siussluckor från Forsbacka bruk och 1875 utfördes större reparationer. År 1908 utfördes dammbyggnad och slutligen under vintern
1930-1931 byggdes hela slussen om genom Bergslagets försorg, som
var skyldig att hålla den i gott skick.
Slusskammaren fick nytt trä virke och nya slussportar insattes.
Vattnet tappades nu till och från kammaren direkt genom luckor
i portarna. Luckorna manövreras genom kuggväxlar och portarna
öppnas och stängas med tillhjälp av enkla kuggutväxlingar och
gångspel. Vid sommarstånd var slussens sänkning på 1930-talet
ungefär l ,20 m.
Den äldsta båttrafiken på Runn och i Faluån bedrevs med stora
segelskutor och var nära förknippad med gruvhanteringen. Lanelsvägarna var dåliga, tidvis nästan oframkomliga för tungt lastade
fordon, och sjön erbjöd därför både vinter- och sommartid en genare och bättre förbindelse för tunga transporter mellan Falu gruva
och de många hyttorna i kopparbergslagen. Med dåtida vägväsen var
landtransporter ofta möjliga endast på vintern. Då forslades malm
och andra laster fram av sega norskhästar. Det hände ofta att malmen under vintern kördes fram till sjöstranden för att på sommaren
forslas över vattnet på pråmar och kanske först den därpå följ ande
vintern med hästfora nå sin bestämmelseort.
Kopparskutorna användes huvudsakligast för transporten av rakoppar. Det kan hända att malmen från Falu gruva fraktades per
båt, men det var nog ganska undantagsvis. Och likaså var det bergsmännens (åtminstone de mindre) relativt obetydliga produktion (i
regel 1-10 skeppund), som dagligen invägdes i kopparvågen; den
kom säkerligen forad med hästskjutsar. Men det var först transport
Ma lmkörningen var förr ett påfrestande arbete. ]. W. W alland ers målning visar
d~ småvuxna hästarnas slit i u ppförsbacken med en ttt.ng fora. Nordiska Mr
